mooshi

Sög.
Verkligen sög.
Redan från början.
Barnen var sena på alla sätt.
James tog på sig fel skoluniform.
James somnade i lekrummet.
Rosa ville öppna sin youghurt själv.
James ville inte ha frukost.
Isa äter både sin
Och James frukost.
Helen kommer ner.
Arg!
Varför har inte James fått någon frukost?
Vad skulle jag göra?
Stoppa in den i munnen?
Tvinga honom?
Jag kanske borde ha reagerat
På att Isa åt länge
Men kom igen.
Alla var ju sega.
Utom Philip.
Kärlek till honom.
 
Sen blev det värre.
Helens föräldrar kommer hit.
Allt gåt bra.
Sen försvinner alla.
Jag är själv med morfar.
Han börjar skrika åt mig.
Dörren har tydligen smällt igen.
Hunden har smitit igen.
Och hör jag inte
Hur mycket potatisen kokar?!!!???!!!
Jag antog att Helen hade lämnat det så
Med en god anledning.
Men nu var allt tydligen mitt fel.
Så ja, skrik på du.
1. Hunden smiter.
Inte mitt fel.
Hade jag hört dörren så hade jag inte
Hunnit ikapp i alla fall.
2. Det är inte jag som kokar potatisen
Och inte jag som kokar sönder den.
Plus att potatisen visade sig bli mos
Så den skulle koka för länge!
3. Jag är ingen slav.
4. Gubbjävel.
5. Tack.
Jag hade det ju jätteskönt i solen.
 
Nya tag får bli idag.
Tror att jag ska ställa till med kalas.
Jamie Oliver's lasagne blir!
Mumma.
Tar tre timmar.
Men då kan jag sittaq i solen
När allt kokar och är i ugnen.
Alltså en ursäkt att chilla (passa).
Great!
 
Nu ska jag äta frukost.
Lite knäckebröd kanske..