Hopp

Idag gick det bra.
Ungen var inte så hemsk.
Jag kunde faktiskt ha kul med henne.
Hon gjorde oftast som jag sa.
Vi lekte kurragömma 1000000 ggr.
-Close your eyes for four seconds!
Men hon var glad
Och skrek inte så mycket.
Vilken lättnad!
Kunde ärligt säga till mamma
Att det faktiskt hade gått bra.
 
På eftermiddagen blev det lite värre.
Jag var tvungen att säga till henne.
Hon buttade sin syster hårt flera gånger.
Jag sa till henne.
Detta innebar att hon inte längre äger världen.
Dessa insikter leder till ilska.
Hon blev sur.
Arg.
Rasande.
-You are not my minder?
Men tjejen...
Du kan ju inte hata mig för det.
Jag ville ju bara inte
Att du skulle skada din syster.
Är jag elak då?
Skitunge. 
 
Vi får se imorgon
Vi ska gå över stora vägen.
Sist blev hon påkörd.
För att hon inte ville
Hålla förra tjejen i handen.
Värt. 
 
Men lite hopp finns det i alla fall.
Det var nog mamma
Som fick hoppet tillbaka.
Mamma är bra.
Jag saknar min mamma.
Tro det eller ej.
I really do.
Fia också.
Och många andra. 
 
Mr Bass får lindra min längtan.

Kommentarer
Postat av: mam

Att pendla mellan lycka, hopp och förtvivlan mellan glädje, gråt och agresioner det, det är livet med barn och däremellan försöka sätta lite gränser :-)

2010-10-04 @ 22:49:35
Postat av: mam

saknar dej också,jättemycket! tro på det :-)

2010-10-04 @ 22:53:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0